Dagar då jag haft (ovanligt) stora problem med att ta mig i tid till skolan och för en gångs skull känner mig snygg i korridorerna, är oftast en sådan dag jag är tvungen att gå hem. Idag var det mensvärken som spökade. 
Och om ni ville  känna till dagens problemater kommer här en liten roman gällande dem. Läs och kommentera något helt random, om ni vill hamna bland mina "glädjeämnen". 

Det började med att mamm-a i lagom tid väckte mig och påminde mig om att en ny dag hade börjat gro. Jag kan väl inte säga att jag blev överlycklig då det enda jag tycktes tänka på var hur skön, ..och varm min säng var. Ludvig och mamm-a klev i vanlig ordning ut i köket och började plocka fram frukosten, medan jag i vanlig ordning låg kvar och njöt av de sömnframkallande ljuden som lekte i mina öron. Och i takt med att klockan sprang iväg allt längre ökade även mamm-as gälla "ottiiiiilia!....", tills de till slut var outhärdliga och jag satte igång min tio-nedräkning för att njuta så länge som möjligt. Jag menar, om man inte har någon egen väckarklocka med snoozer får man tillverka en egen.
I alla fall, när jag framåt åtta lyckats göra allt man gör på morgonen och ansåg mig klar för att börja tänka på avfärd hittar jag inte mina nycklar. Panik. Med flaxande armar och gäll röst började jag cirkulera runt i lägenheten på jakt efter dem, men ingenstans hittar jag dem. Inte i jackan, inte i väskan, byxorna, byrån, skänken, tv-bordet, badrummet etc. Ingentans. Och ju mer jag letade desto stirrigare blev jag. Till slut gav jag upp och med en uppgiven axelryckning grabbade jag tag i väskan för att gå, men när jag precis var på väg att öppna dörren anlände ett sms i vilket emmy talade om att jag inte behövde oroa mig för nycklarna. Great, tänkte jag, lite tidigare hade ju inte skadat.       

Jag glömde skriva att jag saknar en massa människor, däribland anna & felicia.
Sådär, nu fick jag med det med & misströsta inte för att jag är som jag är. (:

Byyye !

Tjaaaaaa. Jag är sjukt trött. Efter fläng hit och dit, fram och tillbaka och snett och vint ligger jag äntligen framför datorn och det enda jag i stunden längtar efter är att få krypa ner i sängen och sova. Så, varför nu detta?
Jo! För idag påbörjade jag min två-veckors-långa-praoperiod, på Mäster Gudmunds källare.
Det började väl ganska bra, bortsett från att jag och josefin (annan praoelev.) var på god väg att rycka sönder dörren. Efter att vi sedan ringt, blivit insläppta, bytt om och begrundat den störtfula keps-mössan jag skulle ha på mig i köket i sisådär några långa minuter blev jag satt på att kläcka 150 ägg. Ha! tji fick dem för de trodde att både jag, josefin och cornelia skulle vara i köket så jag fick chansen att byta till serveringen istället. Grejen var bara den att det egentligen var cornelia som skulle vara i serveringen, men det behövde jag ju inte säga till dem och cornelia sa inget hon heller så det var väl bara bra. Allt för att slippa den ûberfula keps-mössan som gjorde att jag såg ut som eggbert i egen hög person lixom. Aja, nu i efterhand kan jag väl tycka att jag var rätt dum efter allt. Det var sjukt mycket att göra, även fast det "bara" var måndag. Att inte ha fått motion kan jag väl inte klaga på heller , då det enda jag tycktes göra var att springa fram och tillbaka med disk eller servetter och dylikt. Fram och tillbaka, om igen. 
Efter praktiken åkte jag hem till huskvarna, slafsade ihop ett par svarta jeans och en av alla de böcker jag köpte på biblioteket för 30 spänn i lördags, säkert sisådär 15-25 böcker eller så, innan jag i hast fick titta busstider & bege mig in i staden jönköping igen. Väl framme mötte jag papp-a för att äta, sedan till huskvarna igen osv. och nu, äntligen är jag hemma. Efter en dag som känns närmare en vecka och nu är det bara 9 praodagar kvar.  

Nu ska jag kravla mig ner för att ta något att äta och sedan gå och hm ... lägga mig! 
Cred för de som orkade läsa min roman.   

Just nu sitter jag och äter en patron med smak chili/mandarin. Det känns väl sådär, för jag sitter på helspänn, redo att när som helst flyga upp & tjuta över att det bränner i munnen.Än så länge har jag inte gjort det i alla fall och än så länge är den dessutom god. Förresten har jag en blå läpp, och skolan har stirrat konstigt på mig och frågat vad jag har gjort. -halva skolan*. Och varje gång ställde jag mig med huvudet i vädret och med viftande händer försökte jag föklara att frisbeen på träningen igår tyckte det var bättre att landa i mitt ansikte istället för i mina händer. 
Jag kan väl förklara det som att det ser ut som att jag har mustach på ena sidan läppen.
JUST DET! Påtal om skolan, alla älskar vår halvdrömmare till vikarie - BERRY. Eller .. ja. Han låter oss sluta tidigare, ger oss inga läxor, läser böcker för sig själv på lektionerna och det enda som vi behöver göra i gengäld är att se snälla ut och inte prata föör högt med varandra. Annars är det helt okej och vi kommer inte lära oss någonting av det här kapitlet. (:

puss.   

Tja. Lovade mamma att gå och lägga mig för tio minuter sedan, äta innan. Tyvärr går det inte alltid att lita på mig, för jag har inga som helst planer på att gå och lägga mig. Även fast att jag sitter här och gäspar i takt med andetagen. Jag saknar anna och jag saknar fredag. Annas & min helg ska det bli, enbart. Med reservation för utvidgning, självklart. Prov imorgon och jag har inte pluggat någonting på det idag, överhuvudtaget. Jag känner mig rätt stolt över det faktumet faktiskt, borde jag nämna att det är franska-prov? Och tvätten på fredag, det har jag inte heller pluggat till, iaf inte lika mycket som jag borde. Nu går mina ögon i kors och min hals skriiiiker. Bara för att poängtera att jag har sjukt svårt för att låta bli att spänna halsen var och varannan minut.  Dessutom ska jag upp i morgon, för att inte missa provet.

Som jag skrev innan; Jag lider med er. Min tristess smittade visst av sig ganska rejält på inlägget.  

Jag hatar dagar då de oändliga korridorerna verkar vara byggda bara för att jag ska framstå som en tönt. Jag behöver väl inte ens nämna att idag var en sådan dag då det osannolika inträffade och tillät både anna, jasmine och emmy att vara hemma. Samtidigt.
Nu roar jag mig med min omfattande tristess, för jag tänker definitivt inte plugga idag. Inte än på ett tag iaf. Ska nog leta upp en bild och slänga ihop en uppmärksamhetstörstande bildtext till bilddagboken för att roa mig med att läsa alla fina kommentarer. Observera nog, för om jag känner mig själv rätt kommer ni inte att skymta en bild på länge. Men det kan just alltid ske under, och om jag inte minns rätt har det osannolika redan inträffat en gång idag redan. 

Jag lider med er. Min tristess smittade visst av sig ganska rejält på inlägget. 

Puss.   

Idag bar det av till en evighetslång konfaläsning. Satt där i kyrkobänken med mina mjukisbyxor när jag plötsligt kom till insikt om att det skulle delas ut nattvard. Finn fem fel lixom. Annars kan väl allt betraktas som okej, ca 30 s kvar i boken jag började på i förrgår. Läs den! (Alkemisten.)
Pratas en massa om livsöden, hjärtan, det universiella språket, alkemister och nybörjartur - djup men läsvärd!
Har inget mer att tillägga, skriv någonting roligt till mig så jag har något att läsa nästa gång jag kommer tillbaka. (:
Kan vara vad som helst, om så bara ett hej blir jag glad.

PUSS

Haha! Det kom en kille från comhem & knackade på innan. Han ville prata en stund med alla som bodde i comhem-hus och frågade om vi hade någon tid över. Mitt svar blev att; eeh, alltså. det är bara jag som är hemma.. Han blev förvrirrad och visste först inte vad han skulle säga, men sedan förstod han att jag syftade på mina föräldrar och gav mig ett förläget leende.

Det var andra gången på mindre än några månader nu någon kommer & tror att det är jag som försörjer och bor i lägenheten, hel sjukt ! ;d  För ... jag ser absolut inte ut att vara 18 ! Eller ens 16 år för den sakens skull. Men sådant är det, och jag kan inte göra annat än att se det komiska i situationen. 

Vad ska ni göra en dag som denna?
Själv ska jag nog bara sitta hemma och ta det lugnt, eftersom jag inte var i skolan idag. Kanske läsa lite i boken jag började på imorse. Alkemisten heter den, jag fick låna den av min lärare med vetskap om att den var jättebra. Den är inte lång heller, så den ska jag läsa ut beroende på vad.
Nog om mig, och förlåt för att jag inte skriver varje dag. Det får ni leva med om det är någon som inte tycker om det, vilket jag knappast tror, D,
 
PUSS     
 
 

Ibland Rätt ofta har även jag mina mindre lyckliga dagar.
(Mikaelahs citat. Men det är såpass bra att det är synd att inte bruka det.)
Idag var en sådan, mindre lycklig dag.
Kämpat mot allt, och alla. Både utifrån och inifrån. 

Skolan. Tänker inte säga mer på den fronten, mer än att jag fanns där och gjorde vad jag skulle. 
Varken mer eller mindre. 

Med fin akustisk musik brast det nästan. Satt vid ett matbord med ögon som hotade att avslöja mig, i ett kök bland fem glada (snygga.) människor som inte behövde veta vilken konkurrans jag kände för stunden.
Det sista jag ville var att framstå som en total mes.


Det här blir inget bra inlägg. En känsla av att jag sviker er nu, redan på fjärde inlägget .. 
Illa, men det får ni stå ut med. Förlåt.

PUSS