Fick reda på att våran klass är såpass grym att vi tilldelas en sovmorgon imorgon. Bara sådär, hihi. Fast... nä.
Men sovmorgon får vi i alla fall, och det betyder att ottilia är lycklig, hihoo.
Ska dock inte sova riiktigt ännu - måste checka över glosorna och all annan terror innan.
Dessutom fick jag reda på resultatet av världens skummaste franska-prov idag. Mvg till mvg-eleven. Kan övertyga er om att det där inte var mina egna ord, ohnej!
Men nu ska jag ta tag i mitt liv, packa det sista och.. och... gå och lägga mig!! :D

Och såhär såg jag ut för sisådär ett halvår sedan. Charmigt värre, njaa..

Har jag kanske glömt att berätta hur det gick i Wien? I så fall beklagar jag mig hjärtligt och berättar det nu istället.
Som ni kanske kommer ihåg åkte jag dit för att spela i U17-landslaget för tjejer, där gick det emellertid så bra att jag blev upplockad och även fick spela med U20-landslaget i deras finaler. För jag spelade verkligen bra, kan jag intyga själv.
Äventyret slutade med två medaljer för min del (brons för U17 och guld för U20) och ett ej så välförtjänt fairplaypris att ta hem till Sverige. Och för att inte ens ha spelat i ett år ännu (ett år i oktober) kan jag med samvete skryta med att jag är em-medaljör x2. 
På killsidan sedan kammade U20 herr hem ett brons medan U17 killar var det enda av de 4 svenska lagen som inte räckte till en medaljplats. Antar att 3/4 pokaler till Sverige är en ganska stor bedrift ändå? 


Här kan ni läsa om mig, Johanna, Frida och Sara - Jönköpingstjejerna som vann EM-guld i Wien.
Observera bara att jag inte ser ut sådär som på bilden ovan, egentligen, och är 14 år.  

Jag var i paradiset idag, aka Monki. Jag kunde inte bärga mig, utan roffade i fascination åt mig alla plagg som fanns i xs eller s. Halva priset i så gott som hela butiken, och jag svävade på moln. Bilder kommer imorgon tänkte jag, innan jag ska ner och grilla med fina vänner. Nu ska jag titta på film, för tredje gången på tre dagar. Igår tittade vi på Taken och i förrgår tittade jag på Slumdog millionarie. Båda lika bra och värda att se.

Efter en helt vanlig skoldag hände något, minst sagt, annorlunda. Direkt efter sista avslutad lektion blev jag ombedd att skynda mig ner till korridoren, där de ögonblickligen skulle mata på mig en ögonbindel. Inte ens ett toalettbesök fick jag göra. (Jag slapp ögonbindeln, med löfte om att jag skulle blunda hela tiden.) Sedan puttade de, anna och emmy, upp en skrattandes ottilia på bussen. Det måste ha sett idiotiskt, där jag satt. Med en (på bussen) dittvingad ögonbindel över halva ansiktet och hörlurar på högsta volym i öronen. Under bussfärden kom jag fram till att jag älskar överraskningar, och jag kunde inte sluta le över tanken på hur fantastiska vänner jag har som engagerar sig så mycket. Väl framme någonstans fick jag, fortfarande oseende, kliva upp på en moped. Måste säga att det var ganska behagligt att sitta där bak, utan att behöva göra annat än att försöka anpassa sig till den skumpande vägen. Inte alls läskigt, som man kan tro. Efter mycket guppande kom vi äntligen fram till en liten sjö, där vi sedan skulle grilla och ha det mysigt. Men det började regna och hålla på så vi begav oss hem till emmy istället, för att grilla, äta, prata, skratta, och allt annat man gör när man har det hur mysigt som helst!
Tack för en underbar dag tjejer, jag älskar er! <3 

Förväntar mig att alla ska gratulera mig i efterskott, eftersom jag fyllde 15 år i måndags!

Dagens händelser har varit en aning för bra för mig, tror jag.  På morgonen kom jag i tid till skolan, var hur stolt som helst(!).  Sedan, efter att ha fått tillbaka ett prov som skrek s-ä-m-s-t fick jag chansen att bevisa för min lärare att jag egentligen kunde uppgiften jag fått fel på. Klarade dem, och nu troligtvis får jag mitt mvg i matte i alla fall. På Engelskan fick jag, äntligen, mitt "prao-cv" från Mäster, vilket inte kunde varit bättre : Otroligt duktig och framåt. Har öga för serviceyrke. En klippa helt enkelt. Och som min lärare sa, med tanke på att jag fått jobb där kunde det faktiskt inte ha varit bättre! Efter engelskan bar det av till dagens prov-lektion, so. De senaste dagarna har jag pluggat mig fördärvad inför det, och jag kan inte säga annat än att jag var hur nervös som helst när vi väl fick det. Det gick förvånansvärt bra. När min lärare sa att det var sju minuter kvar hade jag bara gjort hälften av provet, så mycket skrev jag på varje fråga. Men jag hann! Efter lektionen drog jag en stoor pust av lättnad, det sista provet innan sommarlovet var avklarat. (Hm. Nu har vi bara en massa jobbiga inlämningar kvar jag inte ens har snuddat vid med en tång...) Woho!

Igår var jag framme vid Stora hotellet för att titta på Pesets bal. Hur fina som helst var balparen, allihopa!
Vackra Evelina och hennes kille

Syster och Eric

Söt tjej och Alexander


DET NALKAS SKOLAVSLUTNING!
När slutar ni skolan?

Min franska-lärare frågade om jag hade gjort mig fin i håret lagom till skolstarten idag. Och jag är inte säker på att han trodde mig när jag sade att jag istället bara hade låtit det vara för en gångs skull. Det kan nog förklara hur jag såg ut, lockigt, utsläppt hår. Allt annat än det normala. Därför var det också många blickar som drogs över mig en extra gång, kändes det som i alla fall. Lagom efter lunch delades också våra uppsatser ut. Jag var hyper och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Därför gjorde jag ingetdera, utan satt bara snällt och tyst på min plats med hjärtat fladdrande i bröstet. Försökte lugna ner mig och intala mig själv att det inte spelade någon roll vilket betyg jag fick, jag var just nöjd ändå. Med tanke på detta kan man verkligen sätta sig in i hur dålig självberäkning jag verkar ha, för när lotta väl petat ner min novell framför näsan på mig och gått därifrån kunde jag med egna, storögda ögon läsa de fina ord jag tilldelats. 

"Ottilia! 
Du imponerar igen! MYCKET, mycket bra novell/nutidssaga. 
Du är helt ifrån det jag tidigare anmärkt om invecklat språk! 
Nu är ditt språk PERFEKT! 
Blir inte du författare... 
BRA! /HM 
MVG, så klart!"  

Det kan inte bli mycket bättre, och för en gångs skull är jag faktiskt nöjd.

(Om någon skulle vilja läsa den, säg bara till. Jag är nämligen väldigt skeptisk till att lägga in den här på bloggen där vem som helst kan ta den och använda den som sin egen.)