Strumpkanten vilade perfekt mot mitt smalben, mina ben kunde betraktas som muskulösa, och magen var pyntad med synliga muskler. 
Allt det, samt vetskapen om att även Tyra Banks har en hög panna, gjorde mig glad. 
(Alla kan nog betraktas schizofrena, för en sekund efteråt spelade det där ingen roll.)

Nu är det enda jag ser just den där pannan som gör mig så frustrerad.