Kim and Jessie, they have a secret world...
En dagsfärsk undersökning här i Jönköpings kommun fastställer att elever och kommunanställda i kommunen i stor utsträckning använder dess datorer till att surfa runt på porrsajter, rasistiska sidor etc. 1 000 timmar på en månad, porrurfande. Dessutom ska det även stundtals ha använts 80 % av internetkapaciteten för fildelning, som delvis är olaglig.
- Oh great, tänker jag. Nu tror alla att det bara bor snuskiga gubbar och rasistiska svin i Jönköping, som sitter på sina feta arslen och förtjust slickar sig om deras nariga läppar när de ser något som faller dem i smaken...
Inte nog med att det ropas ut i radion gång på gång har så gott som alla nyhets-sajter skrivit om det - DN.se, NT.se, nyhetskanalen.se, SR.se, SvD.se, Nyheter24.se, Jnytt.se - än så länge. Och mer kommer väl imorgon, när alla tidningar fått en chans att skriva om det.
diamond in the rough
Tycker inte att Toves outfit var lika snygg som alla andra tycker. Hihihihiihh
Dessutom borde hon ha haft heels på sig, skulle gjort hennes ben tusen gånger snyggare!
Ovissheten om sanningen
Hela lägenheten luktar smuldeg och jag är sist att gå och lägga mig. Som alltid. Igår läste jag ut en bok, Lyckans hjul, så nu har jag heller inget att se fram emot att göra innan jag somnar. Har funderat på att börja skriva igen. En liten novell. Dock blir det aldrig en liten novell, alltid mycket längre än vad jag vill ha den. Inte alltid. Jag vill ha en kort och konsis story, kanske bara en händelse. Kanske bara en dag. Kanske en dag ur ett liv, bara så - pang på rödbetan. Jag vet inte. Den ska vara kort i alla fall, det är en sak som är säker. Om jag bara inte ska avsluta alla de jag redan påbörjat först. Jag vet inte.
Daydreamer
I helgen har jag funderat lite och jag har kommit fram till följande:
Ett, Jag är feminist
Inte så att det förslår precis, men instinkten finns ändå där. Allt ska vara jämnlikt, gentemot kvinnan. Om männen får dra en extra börda spelar ingen roll, men om kvinnan får göra det blir jag upprörd. Det kvittar var någonstans jag kommer i kontakt med ojämnlikheten, om jag läser om det eller upplever det - jag reagerar varje gång.
Två, Jag tror inte på förhållanden
Kärleken är det inget fel på, men förhållanden skapar bara problem. Då hänger allt på att man måste kunna lita på sin partner fullt ut, skapa något hållbart tillsammans, kämpa tillsammans för att det ska hålla och inte dra lasset helt själv. Min svårighet är just det sistnämnda och jag antar att det är därför jag inte riktigt kan tro på förhållanden. Jag kan inte riktigt lita på människor fullt ut och det är därför jag inte kan se tjusningen. Inte så att jag inte unnar någon att vara tillsammans, abslout inte, men om man sedan börjar bråka, tjabba eller något i den stilen väntar jag bara på slutet. Antar att det är min osäkerhet som spelar roll i min upptäckt, likaså allt det jag själv fått uppleva i och med skillsmässor och liknande.
Tre, Jag tänker för mycket
Om inte jag skulle ha funderat så mycket som jag gör skulle jag aldrig ha kommit fram till det överstående.
Ett år sedan.
Ett, Jag är feminist
Inte så att det förslår precis, men instinkten finns ändå där. Allt ska vara jämnlikt, gentemot kvinnan. Om männen får dra en extra börda spelar ingen roll, men om kvinnan får göra det blir jag upprörd. Det kvittar var någonstans jag kommer i kontakt med ojämnlikheten, om jag läser om det eller upplever det - jag reagerar varje gång.
Två, Jag tror inte på förhållanden
Kärleken är det inget fel på, men förhållanden skapar bara problem. Då hänger allt på att man måste kunna lita på sin partner fullt ut, skapa något hållbart tillsammans, kämpa tillsammans för att det ska hålla och inte dra lasset helt själv. Min svårighet är just det sistnämnda och jag antar att det är därför jag inte riktigt kan tro på förhållanden. Jag kan inte riktigt lita på människor fullt ut och det är därför jag inte kan se tjusningen. Inte så att jag inte unnar någon att vara tillsammans, abslout inte, men om man sedan börjar bråka, tjabba eller något i den stilen väntar jag bara på slutet. Antar att det är min osäkerhet som spelar roll i min upptäckt, likaså allt det jag själv fått uppleva i och med skillsmässor och liknande.
Tre, Jag tänker för mycket
Om inte jag skulle ha funderat så mycket som jag gör skulle jag aldrig ha kommit fram till det överstående.
Ett år sedan.
way out BEST
När jag blir rik ska jag sätta ihop en egen festival bara med artister och band som jag inte kan leva utan. Fatta vilken fest! Den ska pågå en hel vecka så att man har tid att se åtminstone hälften av de som spelar. De populäraste artisterna/banden ska spela två gånger om så önskas av besökarna. Dessutom ska priset vara hyggligt, så att alla kan ha möjlighet att åka och delta. I priset ska tältplats, frukost och 5 framträdanden ingå, resten får man dock betala själv. Det vill säga det man äter och om man vill se något extra band eller artist. Låter det bra? Det ska finnas två stora scener, kiosker och någon restaurang. Dessutom ska det finnas möjlighet att sova inne, om det är seriösa behov av det.
Tanken med hela festivalen ska vara att umgås, och träffa likasinnade människor. Därför ska det inte vara fullspäckat med framträdanden, utan max tre om dagen.
Banden/artisterna som ska spela är:
AFI
Sufijan Stevens
Melissa Horn
The Kooks
Regina Spektor
Gavin DeGraw
Veronica Maggio
Lily Allen
Papa Roach
The wombats
Laleh
Salem Al Fakir
U2
Paramore
Death Cab For Cutie
Kommer du? ;)
Tanken med hela festivalen ska vara att umgås, och träffa likasinnade människor. Därför ska det inte vara fullspäckat med framträdanden, utan max tre om dagen.
Banden/artisterna som ska spela är:
AFI
Sufijan Stevens
Melissa Horn
The Kooks
Regina Spektor
Gavin DeGraw
Veronica Maggio
Lily Allen
Papa Roach
The wombats
Laleh
Salem Al Fakir
U2
Paramore
Death Cab For Cutie
Kommer du? ;)
The King of Pop
Michael Jacksons död har chockat hela världen, något som ingen kan ha undgått att märka. Vi har varit ledsna, tagit självmord, planerat minnesstunder, gråtit, köpt massa skivor, sökt på internet, funderat på sanningen i det hela och mer därtill. Dessutom har vi hört om honom, läst om honom och skickat kedjebrev om honom och så vidare...
Det är okej att höra och läsa samma saker om honom i några dagar, men efter en vecka med samma tjat om samma person har det banne mig gått för långt. Okej, The King of Pop har dött efter ett liv av storhet och misär och han om någon ska hyllas! That's it. Men när det börjar gå så långt att nio av hans låtar hamnar på p3's topplista (musik) och alla stora tidningar skriver om princip samma saker om honom samma dag, och har samma rubriker, är det något som har gått snett. Jag kan medge att jag tycker att hela den här rabalden är intressant, att höra och läsa saker som man aldrig ens har hört talas om. Att han blommar upp nu, efter sin död, istället för då han levde. Och att han just tycks ha så stora fans att de är beredda att ge sitt eget liv för deras idol. Det är intressant, men vem vill läsa om ikonens apa Bubbles, och faktumet att Jackson aldrig hälsade på sin vän? Att familjen tvingas välja mellan att skjuta upp begravningen två-tre veckor eller låta MJ begravas utan hjärna?
Inte jag i alla fall.
Låt oss lyssna om vi vill, och propagera inte ut hans ande varhelst det finns möjlighet till att göra det!
.
Jag hörde på ett program på p3 att en anonym tjej bloggade om sitt äktenskap och otrohet mot sin man. Det slutade med att mannen upptäckte bloggen och hon stängde ner den direkt. Men efter tre veckors uppehåll startade hon en ny, vilken behandlade hennes försök att bygga upp förhållandet igen. Jag förstår mig inte på varför man startar en sådan blogg från första början..
S o m m a r l o v
Jag hatar skolavslutningar, alla är så glada och jag kan inte riktigt dela glädjen med alla andra. Det blir för stort och mäktigt. Sången är en plåga, inte bara för att jag inte kan sjunga utan också för att det är då all glädje synkroniseras och smälter samman i ett och samma ekon. Sedan är det allt det där man inte har hunnit göra, och de man inte har hunnit prata med.. Bortsett från allt det där och att jag tycktes vara den enda som inte förgyllde dagen med klänning var det ganska bra. Jag blev nöjd (!) över mina betyg och brydde mig inte så mycket över att regnet hade gjort en radikal förvandling av mitt hår, från spikrakt till lockigt svintohår. Och nu, efter en hel dags farande och flängande med studenter och grejer är det äntligen lugn och ro och dagen har lidit mot kväll, vilket innebär landslagsläger! Så med goda betyg i bakfickan och med en illgul sportbag kan jag äntligen åka iväg och bara fokusera på att göra mitt yttersta.
Är ni nöjda med era betyg? :)
Är ni nöjda med era betyg? :)
Money in a rush
Jag är lagom trött på allting just nu. Solen lyser med sin frånvaro, skolan tar aldrig slut och självkänslan har börjat svikta. Dessutom har jag hur mycket som helst att göra, som gör att jag aldrig hinner träna. Allt och lite till känns bara fel just nu med andra ord. Pressen på skolan och vad jag ska välja nästa termin gör mig bara förvirrad. Bollade lite med pappa nu nere vid lunch och kom fram till att jag inte ska välja turist på ed, utan att jag eventuellt ska satsa på att bli åklagare eller något annat på den vägen. Ganska passande yrke till mig känns det som. Betalt får man ju, och hög rang i sammhället. Får se hur det blir bara, det är många års studerande och jobb innan man kommer i mål. Under tiden kan man faktiskt ta jobb på exempelvis någon restaurang, butik eller dylikt och ändå hinna med det verkliga livet. Oho! Det låter ju bara bättre och bättre ju mer jag pratar om det!
Vad tror ni, är det något att satsa på?
Vad tror ni, är det något att satsa på?
Tror ni på spöken?
Jag upptäckte en väldigt annorlunda blogg precis, om spökenoch andar. Efter att ha läst ett tag insåg jag att jag inte blev rädd, utan tvärtemot lugn. Jag har varit rädd för spöken och andar så länge jag kan minnas och sedan vi flyttade hit till vårt gamla hus i Habo (med pappa) har jag blivit än mer rädd och känt mig förföljd hela tiden. Min livliga fantasi har dessutom tvingat fram hjärnbilder av människor som står bakom mig i spegeln, en källare full av lik och skuggor som står vid min säng. Flera gånger har jag vägrat gå upp på övervåningen själv och än fler gånger har jag i panik rusat genom huset här i Habo eller lägenheten i Huskvarna när jag bara gjort en så simpel sak som att ha spolat i toaletten. När vi var i Kreta förstärktes dock mina farhågor över igengående människor i huset då det kom fram att Cassandra sett och pratat med en flicka i huset. Jag tror verkligen på sånt här, på allt som har med andar, spöken och krafter att göra, och det ger mig aldrig någon ro när jag är så rädd. Men efter att ha läst på spok's blogg ett tag och på flera ställen läst budskapet att dåliga tankar drar till sid dåliga energier, alltså onda spöken och diverse, och att karisma leder till det motsatta, har jag bestämt mig en gång för alla - Jag ska inte vara rädd längre. Jag ska se rädslan i vitögat och le mot det jag känner istället för att bli vettskrämd, och jag ska leva på karisma. I den mån det går. Efter att ha haft en medial syslöjdslärare på mellanstadiet som delgav oss en massa verkliga spökhistorier på lektionerna och en mamma som flera gånger kommit i kontakt med andar borde jag inte reagera på det sättet jag gör. Vem vet, kanske är det just därför?
Tror ni på spöken?
Jag vill ha många svar och kommentarer. De senaste dagarna har jag knappt fått någon och om jag ska lita på min statistik borde jag ha många fler, så visa er.
Tror ni på spöken?
Jag vill ha många svar och kommentarer. De senaste dagarna har jag knappt fått någon och om jag ska lita på min statistik borde jag ha många fler, så visa er.
Go Sverige!
Snart är det eurovision songcontest som gäller! Har faktiskt längtat. Malena Ernman och hennes låt är grym, oavsett hur mycket man lyssnar på den. Jag skrek som en galning när den vann, resten av familjen gjorde istället stora miner. Jag tror däremot inte att vi kommer att vinna, långt därifrån. Eftersom Malena Ernman ryktats ha haft lite dåligt rykte bland de andra deltagarna på grund av alla hennes resor fram och tillbaka kan det dra ner våra chanser, då det säkerligen också har varit skriverier om henne i alla möjliga länder och tidningar. Det positiva är i alla fall att hon går ut som fjärde bidraget och då blir den första upptempolåten, efter tre lugna låtar. I och med det kan låten etsa sig fast i minnet och frambringa oss extra chanser. Dessutom skiljer den sig från mängden. Så visst finns det hopp för en bra placering, och personligen tror jag på en topp-tio.
Varje år går vi svenskar ut med tron att vi kommer att vinna, att det är "vår tur". Visst, självsäkerheten är det inget fel på, men att tro att The Ark med en ren och skär poplåt som The Worrying Kind ska ta hem segern framför ett 20-tal andra länder och deras bridrag är löjligt. Samtidigt som medelhavsländerna enbart lägger sina toppoäng på deras grannländer. Jag ska i alla fall sitta och heja på Sverige (och på Norge) för fullt, och hoppas att eroupa lyssnar på låtarna istället för att blint ringa och rösta på dess kringliggande länder.
Vem har störst potential till den bästa placeringen av - La Voix med Malena Ernman och Norges omtalade bidrag Fairytale med Alexander Rybak och FRIKAR?
Senast idag uttalade jag orden "jag älskar den här låten" om Fairytale, så om jag får välja ska Norge vinna, och Sverige komma femma.
du liknar ingen annan
Jag kommer
ihåg dig och
dina ord
blickar och leenden och
dina underbara
ögon.
Hur du sa mitt namn
(Och sprack upp i ett leende)
Det fanns bara en
som du
Vad hade hänt om
jag kramade om dig?
När du frågade
hur jag mådde?
Jag kunde inte låta bli. Det är mer känsla än det är imponerande.
Det är så svårt att skriva om något känslosamt.
ihåg dig och
dina ord
blickar och leenden och
dina underbara
ögon.
Hur du sa mitt namn
(Och sprack upp i ett leende)
Det fanns bara en
som du
Vad hade hänt om
jag kramade om dig?
När du frågade
hur jag mådde?
Jag kunde inte låta bli. Det är mer känsla än det är imponerande.
Det är så svårt att skriva om något känslosamt.
Ett tidsfördriv att dö för
Alla som har anorexi, eller någon annan typ av ätstörning, ser ingen tjock och ful människa i spegeln. Och om de gör det är det snarare en manipulerad hjärnbild(skräcksenariet) som tittar tillbaka på dem och ingen ren och skär avbild. Det är tankens makt som styr, och det är tankens makt som hjärntvättar en. Tjejen på bilden är ett benrangel och hon är fast i sig själv, för svag för att äta. Man klarar sig inte ur en sådan här sjukdom utan hjälp, och de som trots det har gjort det är människor att beundra med avund.
Ville bara säga det. Jag har varit fast, men jag fick hjälp.
(förlåt susan, men jag kunde inte låta bli <3.)
Smak av drömmar.
Med blandade känslor låg hon på den avskalade sängen i hennes rum. Täcket och kudden låg fortfarande kvar i rummet bakom väggen och sommaren lekte i luften. Hon vägrade spräcka illusionen av junimånad genom att ställa sig upp och betrakta de hårda, kalla blickar av vinter hon visste att hon i så fall skulle möta. Än hade den inte gett sig av. Nerifrån köket kunde hon urskilja spänning som tillät luften att vibrera, rösterna därifrån var så pass säkra att de inte klarade av att skala av det på vägen upp till flickans rum. Tragiskt, tänkte hon, och med dem ska jag tillbringa en sommarvecka med, i ett annat land, i en annan månad.
Det enda hon i stunden tycktes glädja sig åt var spegeln som log mot henne, idag var den hennes vän. Hon var trött, fastän hon legat på madrassen bakom väggen i 36 minuter extra innan frukost. Frukost med scones och gröt. Hon var trött och längtade efter hennes vän. Hon försökte även undertrycka längtan till magen hon hade haft helgen före, den perfekta. Något som hon trots sin beslutsamhet inte lyckades med. Hon skulle minsann ta tag i den en gång för alla. Hon ville ha bekräftelsen den medgav. Hon skulle minsann göra dem imponerade.
Det enda hon i stunden tycktes glädja sig åt var spegeln som log mot henne, idag var den hennes vän. Hon var trött, fastän hon legat på madrassen bakom väggen i 36 minuter extra innan frukost. Frukost med scones och gröt. Hon var trött och längtade efter hennes vän. Hon försökte även undertrycka längtan till magen hon hade haft helgen före, den perfekta. Något som hon trots sin beslutsamhet inte lyckades med. Hon skulle minsann ta tag i den en gång för alla. Hon ville ha bekräftelsen den medgav. Hon skulle minsann göra dem imponerade.
Spontanitet.
Förlåt alla kära klasskompisar för att jag lät min spontana hjärna ta över och låta er sluta senare än vad ni egentligen kunde ha fått idag. Ha!
Nu vill jag inte skriva mer, för jag ska snart på utveklingssamtal, som är sååå roligt ...
Eh .. vi ses väl någon dag istället.
Utebliven respons.
Ni borde vara lite mer aktiva här på bloggen, lämna spår och svara på frågor jag ställer. Annars kan det kvitta. Jag har det stressigt ändå på dagarna och hinner knappt med att blogga ens varannan dag. Om det inte är träning är det något prov att plugga till och om det inte är det är det någon uppsats att skriva. Så! Då prioriterar jag hellre något annat än bloggen, om jag inte får någon respons vill säga...
(Det kanske inte låter så mycket, "jamen, så är det ju för alla!", men det är för att jag ska göra allt mycket stöööööööörre och bättre. Jag nöjer mig inte om jag får VG på ett prov eller något jag skriver, MVG är oftast det enda som är accepterat i min värld och så kommer det med all säkerhet förbli, tragiskt nog.)
Det var väl i regel allt jag hade på hjärtat idag, nu ska jag återgå till mitt skrivande och se om jag kommer längre på min novell jag precis börjat på. Kladden ska vara klar tills på fredag och jag har endast de två första och de två sista meningarna klara ..
WISH ME LUCK?
PUSS
(Det kanske inte låter så mycket, "jamen, så är det ju för alla!", men det är för att jag ska göra allt mycket stöööööööörre och bättre. Jag nöjer mig inte om jag får VG på ett prov eller något jag skriver, MVG är oftast det enda som är accepterat i min värld och så kommer det med all säkerhet förbli, tragiskt nog.)
Det var väl i regel allt jag hade på hjärtat idag, nu ska jag återgå till mitt skrivande och se om jag kommer längre på min novell jag precis börjat på. Kladden ska vara klar tills på fredag och jag har endast de två första och de två sista meningarna klara ..
WISH ME LUCK?
PUSS
Vän med en spegeln
Strumpkanten vilade perfekt mot mitt smalben, mina ben kunde betraktas som muskulösa, och magen var pyntad med synliga muskler.
Allt det, samt vetskapen om att även Tyra Banks har en hög panna, gjorde mig glad.
(Alla kan nog betraktas schizofrena, för en sekund efteråt spelade det där ingen roll.)
Nu är det enda jag ser just den där pannan som gör mig så frustrerad.
Duett
Ett litet faktum
du kommer att dö
Slutsats.
Responsipility of the life. Satt och klurade på denna jäkla mening på provet idag, kunde för mitt liv inte översätta den till svenska. Betydelsen kan jag ju, men det är just översättningen som var problemet.
Kom för övrigt på det till slut, vilket gjorde min dag.
Imorgon blir det lovisa-dag. Något jag ser fram emot och hon ska få höra början på dikten jag sysselsatt mig med de senaste nätterna. Den är inte bra, så förvänta er inte att ni får se den. Det tror jag inte att ni får i alla fall ..
PUSS
Ett tidsfördriv att dö för
Jag har äntligen, efter all den här tiden, insett att det inte är så speciellt snyggt att vara den där pinnsmala tjejen. Misstolka mig inte fel, jag vill fortfarande vara smalare. Platt mage, slankare ben osv. skulle inte sitta helt fel precis ..
Men när man ser alla dessa supersmala tjejer undrar man vart världen är på väg. Är det verkligen så hemskt att ha höfter som inte ser ut som filmstjärnehöfter, i den mån det finns sådana? Måste man verkligen få dåligt samvete över att man tog en extra bulle, eller en extra portion mat för att man var hungrig vid middagen?
Jag vet att jag föråder alla mina egna, möjliga argument, men när man ser till andra är det inte alls samma sak. Då tänker man istället bara på allt det möjligt uteblivna godiset och skräpmaten i deras tillvaro, såval som tanken vandrar vidare till möjligheten av överhoppade måltider och mellanmål. Om det cirkulerar konkurrerande hjärnmonstren inne i huvudet, ångest och siffror. Och/eller överdriven träning med en vardag uppbygd på tur...
I varje klass på högstadie- och gymnasieskolorna skär sig två elever, varav en lider av någon form av ätstörning. Absurt må man tycka redan där, och om man sedan för tankeverksameheten ett snäpp vidare och räknar lite på det inser man snart att det omöjligt kan vara rimligt då det är en nästintill omöjlig siffra...
(Vilket det såklart är.)
Så i dessa tider kan man inte göra annat än att glädja sig åt förebilder såsom Jessica Simpson, som går från alla tjejers förebild till en kurvig countrysångerska. Men istället höjer vi på ögonbrynen, och skriver artikel efter artikel om hur tjock hon har blivit.
Ingen kan väl någonsin vilja vara kurvig... eller?
Media trycker ner en hela tiden, och man tillåts aldrig vara perfekt. Till och med barnen matas av ideal från barnprogram de tittar på osv.
Sådan ser vår vardag ut, och det köper vi utan vidare.
Det är inte många som vågar sätta sig upp mot reklamen och istället för att följa strömmen gå sin egen väg, strunta i vad i herrans namn alla människor tycker och tänker om en och köra sitt eget race. För det är en handling många människor skulle tycka var helt befängd och otänkbar, men som faktiskt gynnar mer än en part i längden.
Det spelar ingen roll om ni tycker att jag är en bra förebild eller inte. Jag förstår er om ni inte gör det, likadant som jag hoppas ni förstår mig när jag säger att jag vet hur det är att vara fast...
Så för guds skull, ni är fina som ni är & utstrålning ger mer än allt annat.
Man ser inte sig själv i sammanhanget, förrän det är försent.
"Jag behöver inte oroa mig, jag är just den som vet bättre"
Jag vet att jag föråder alla mina egna, möjliga argument, men när man ser till andra är det inte alls samma sak. Då tänker man istället bara på allt det möjligt uteblivna godiset och skräpmaten i deras tillvaro, såval som tanken vandrar vidare till möjligheten av överhoppade måltider och mellanmål. Om det cirkulerar konkurrerande hjärnmonstren inne i huvudet, ångest och siffror. Och/eller överdriven träning med en vardag uppbygd på tur...
I varje klass på högstadie- och gymnasieskolorna skär sig två elever, varav en lider av någon form av ätstörning. Absurt må man tycka redan där, och om man sedan för tankeverksameheten ett snäpp vidare och räknar lite på det inser man snart att det omöjligt kan vara rimligt då det är en nästintill omöjlig siffra...
(Vilket det såklart är.)
Så i dessa tider kan man inte göra annat än att glädja sig åt förebilder såsom Jessica Simpson, som går från alla tjejers förebild till en kurvig countrysångerska. Men istället höjer vi på ögonbrynen, och skriver artikel efter artikel om hur tjock hon har blivit.
Ingen kan väl någonsin vilja vara kurvig... eller?
Media trycker ner en hela tiden, och man tillåts aldrig vara perfekt. Till och med barnen matas av ideal från barnprogram de tittar på osv.
Sådan ser vår vardag ut, och det köper vi utan vidare.
Det är inte många som vågar sätta sig upp mot reklamen och istället för att följa strömmen gå sin egen väg, strunta i vad i herrans namn alla människor tycker och tänker om en och köra sitt eget race. För det är en handling många människor skulle tycka var helt befängd och otänkbar, men som faktiskt gynnar mer än en part i längden.
Det spelar ingen roll om ni tycker att jag är en bra förebild eller inte. Jag förstår er om ni inte gör det, likadant som jag hoppas ni förstår mig när jag säger att jag vet hur det är att vara fast...
Så för guds skull, ni är fina som ni är & utstrålning ger mer än allt annat.
Man ser inte sig själv i sammanhanget, förrän det är försent.
"Jag behöver inte oroa mig, jag är just den som vet bättre"
