För mindre än en halvtimme sedan kastar mamma ur sig en fråga om jag har träslöjd i skolan. Hon hade nämligen sett en kista hon tyckte var jättefin på Roomservice och undrade om jag i så fall kunde snickra ihop en till henne som hon kunde ha till sin begravning, att ligga i när hon dog. Både jag och fabijan gör stora miner och brister sedan ut i gott gapskratt. När hon sedan påtalar ännu en gång att "joo, men det skulle vara fint.." och fortsätter med seriösa argument om att det skulle vara mer ekonomiskt, att hon hellre skulle vilja ha en kista som hon tyckte om och avslutar med att under tiden, när hon levde, kunde vi ha den på väggen som de på Roomservice hade, förstår vi att hon är helt seriös. Dessvärre tog inte brormin det lika bra som vi gjorde, som bara såg det komiska i det hela, utan blev istället nästintill gråtfärdig. Och nu när jag sitter här en halvtimme senare, hör jag dem fortfarande munhuggas med varandra om för och nackdelar. Komiskt. Jag kan väl avsluta det hela med att min mamma inte är som alla andra mammor och att hon heller inte planerar att gå och dö, utan bara är som hon är och slänger ur sig lite allt möjligt i tid och otid utan att tänka efter före.  

Roomservice "likista".