Efter en lång diskussionsnatt var jag förvånansvärt pigg imorse när mamma ringde från jobbet och väckte mig. Trodde jag. Hörde telefonsignalen spräcka mina drömmar och kravlade sedan ut i köket för att svara, jag behövde inte skynda mig i vetskap om att det var mamma som ringde. Jag meddelade henne att allt var i sin ordning och att jag givetvis skulle gå upp och äta frukost direkt efter att samtalet avslutats, vilket jag inte gjorde. När jag väl tryckt på luren låg jag redan i sängen med tanken att "en stund till kan väl gå an...".  Sagt och gjort, jag somnade. En timme och tjugo minuter senare ringer hon igen, på grund av att jag aldrig ringde tillbaka för att bekräfta att jag kommit upp... 
Nu är jag uppe och ska snart även gå och göra mig iordning, i den mån jag behöver då jag inte tänkt längre än att jag bara ska träna i ~ två och en halv timme idag. 
Blotta tanken gör mig trött.

Nu är det "bara" torsdag och fredag kvar innan jag transporterar mig till ramkvilla, det ni. Ska bli så roligt att få träffa Felicia igen. Radera all saknad och börja bygga på en ny. Underbar enda in i märgen den där och bättre människa får man leta efter!
Nej, bara för det måste jag gå och ringa henne.
Vi ses.

PUSS