Jag har sådan huvudvärk. Ingen vanlig huvudvärk, utan av den sorten som sticker och petar.
Det är jobbigt, och den sprider sig ju mer jag tänker på den.
Kombinerat med huvudvärken har jag också en välkommen känsla av lättnad i kroppen, det känns bra. För jag tycker att jag är välförtjänt av den. Har precis skrivit klart en samhäll-uppgift och blev ganska nöjd faktiskt, för ovanlighetens skull om man säger så. Nu kan jag äntligen koncentrera mig fullt ut på att plugga till engelska-provet vi har imorgon. Känns rätt tragiskt, här sitter jag framför datorn och skriver ett extra inlägg samtidigt som jag drar ut på tiden. Jag har läst alla texter, översatt & pluggat på glosorna, men det är också det enda. Jag har uppemot en tio uppgifter jag måste begrava mig i, och ändå sitter jag fortfarande kvar.  
Jag tror jag ska sluta sitta så mycket vid datorn. Det var mitt nyårslöfte, men som väntat klarade jag knappast av det. 
Sitter lika mycket som innan, om inte mer. Nej, jag tror jag ska börja gå ut & gå istället, få upp en gnutta kondition. Springa är det ju tabu på fortfarande, om jag inte gör det med mamma. 
Mina ben växer och blir fläskigare för var minut, för att inte tala om höfterna & magen...

Jag föråder mig själv hela tiden! Igår skrev jag ett inlägg om verklighetens sjukliga ideal, och ändå sitter jag här och tycker att jag är tjock. Illa. 
Vi hörs. Jag måste logga ut, om jag ska hinna med om ens en bråkdel av det jag måste göra. Träningen börjar vid fyra och här sitter jag med ocharmigt morgonutseénde i morgonrock. 

PUSS