Har en stor hög med plugg som bara växer i mina ögon, usch, paniken sprids sakta ut i kroppens alla delar och tanken på nästa vecka gör mig mer eller mindre stressad.
Men ändå sitter jag här, ändå tar jag inte tag i det och ändå växer stressen i mig.
Det har ändrat sig så mycket sedan gymnasietiden, då var det högsta växeln hela tiden - trots att det inte behövdes.
Folk som själva varit som jag sa att jag kommer ångra mig, men det kändes bäst för mig då. Jag vet och visste mycket väl att det endast är till intagningen till gymnasiet någon bryr sig om slutbetygen, men ändå pluggade jag för fulla muggar. (Man blir nog klokare med åren i alla fall)
Självklart kan det vara kul att få bra betyg, men herregud, folk borde sänka kraven på sig själva - vi är inte mer än människor och vi har bara ett liv.
Det hjälper inte att jag säger "sänk kraven på er själva", det vet jag. Men nu har jag i alla fall sagt det, nu kan ingen skylla på mig om någon bränner ut sig eller går in i väggen. 

Jag ska vara ärlig och säga att jag fortfarande vill ha höga betyg, fortfarande vill göra bäst ifrån mig och fortfarande vet att jag inte behöver det. Men skillnaden är kanske egentligen att jag hade mer plugg då än nu, att jag pluggade onödigt mycket då - men vad vet jag, om tre år kanske jag ångrar att jag pluggade så mycket på gymnasiet - vem vet?