Bara för att jag är glad idag låter jag er läsa inledningen på min novell.
(Början är skriven i media res , om ni undrar...)

Huset han just stängt dörren om var inte längre hans vän, det kände han. Det andades onåd och Robin visste vad som väntade honom. Som en sista åtgärd skickade han förhoppningar till parkettgolvet med en önskan om att låta honom få förflytta sig över det i tystnad. Men förgäves, Louise hade hört honom och det gick inte att ta miste på de blandade känslorna hennes röst avslöjade när hon kallade honom till sig inifrån vardagsrummet.
- "Var har du varit?" genomljöd hennes röst. Ögonen hon tittade på honom med skvallrade om en sömnlös natt fylld av oro och förargelse. Robin lät frågan förbli obesvarad och gick istället fram för att omfamna sin mamma. Han klarade inte av att se henne sådär naken och känslosam just idag, då allt var så bra...

säg vad ni tycker!