Med blandade känslor låg hon på den avskalade sängen i hennes rum. Täcket och kudden låg fortfarande kvar i rummet bakom väggen och sommaren lekte i luften. Hon vägrade spräcka illusionen av junimånad genom att ställa sig upp och betrakta de hårda, kalla blickar av vinter hon visste att hon i så fall skulle möta. Än hade den inte gett sig av. Nerifrån köket kunde hon urskilja spänning som tillät luften att vibrera, rösterna därifrån var så pass säkra att de inte klarade av att skala av det på vägen upp till flickans rum. Tragiskt, tänkte hon, och med dem ska jag tillbringa en sommarvecka med, i ett annat land, i en annan månad. 
Det enda hon i stunden tycktes glädja sig åt var spegeln som log mot henne, idag var den hennes vän. Hon var trött, fastän hon legat på madrassen bakom väggen i 36 minuter extra innan frukost. Frukost med scones och gröt. Hon var trött och längtade efter hennes vän. Hon försökte även undertrycka längtan till magen hon hade haft helgen före, den perfekta. Något som hon trots sin beslutsamhet inte lyckades med. Hon skulle minsann ta tag i den en gång för alla. Hon ville ha bekräftelsen den medgav. Hon skulle minsann göra dem imponerade.