Jag är jätteförkyld, eller rättare sagt - jag var jätteförkyld för några timmar sedan. Men nu har jag sovit av mig det mesta, så det skulle inte vara en omöjlighet för ännu en skoldag imorgon. Då, för några timmar sedan, kunde vi snacka feberfrossa, dunkande huvudvärk, ont i öronen och en näsa som rann, nu snackar vi bara en näsa som rinner konstant och ett huvud som ger sig mer och mer till känn. För att inte tala om den växande stressen för religions-provet på torsdag. Nog om det. Jag hasade mig iväg till skolan för att vara med på de två första lektionerna - idrott och bild. Fastän att man riktigt såg på mig hur sjuk jag var, blek som ett spöke och med glansiga, trötta ögon, var jag tvungen att gå de 2.5 km som de som kunde vara med skulle springa. Jag höll helt seriöst på att däcka framåt slutet, så fysiskt trött var jag. Och när vi väl kom i mål, fick jag inte sitta mer än i högst två minuter innan resten av människorna jag gick med ropade på mig att jag skulle följa med. Efter bilden, andra lektionen gick jag hem. Jag orkade inte mer. Och nu, som sagt, har jag sovit av mig det mesta av förkylningen och jag är fit for fighting!  

Jag hoppas på att jag är så pass frisk att jag kan gå på träningen imorgon. Kanske inte vara med direkt, utan bara träffa alla människor igen. Det var just faktiskt en vecka sedan jag träffade dem sist. Emmy ska med också, och man vill ju inte missa de beundrande blickar hon kommer att få.