Jag upptäckte en väldigt annorlunda blogg precis, om spökenoch andar. Efter att ha läst ett tag insåg jag att jag inte blev rädd, utan tvärtemot lugn. Jag har varit rädd för spöken och andar så länge jag kan minnas och sedan vi flyttade hit till vårt gamla hus i Habo (med pappa)  har jag blivit än mer rädd och känt mig förföljd hela tiden. Min livliga fantasi har  dessutom tvingat fram hjärnbilder av människor som står bakom mig i spegeln, en källare full av lik och skuggor som står vid min säng. Flera gånger har jag vägrat gå upp på övervåningen själv och än fler gånger har jag i panik rusat genom huset här i Habo eller lägenheten i Huskvarna när jag bara gjort en så simpel sak som att ha spolat i toaletten. När vi var i Kreta förstärktes dock mina farhågor över igengående människor i huset då det kom fram att Cassandra sett och pratat med en flicka i huset. Jag tror verkligen på sånt här, på allt som har med andar, spöken och krafter att göra, och det ger mig aldrig någon ro när jag är så rädd. Men efter att ha läst på spok's blogg ett tag och på flera ställen läst budskapet att dåliga tankar drar till sid dåliga energier, alltså onda spöken och diverse, och att karisma leder till det motsatta, har jag bestämt mig en gång för alla - Jag ska inte vara rädd längre. Jag ska se rädslan i vitögat och le mot det jag känner istället för att bli vettskrämd, och jag ska leva på karisma. I den mån det går. Efter att ha haft en medial syslöjdslärare på mellanstadiet som delgav oss en massa verkliga spökhistorier på lektionerna och en mamma som flera gånger kommit i kontakt med andar borde jag inte reagera på det sättet jag gör. Vem vet, kanske är det just därför?

Tror ni på spöken?       

Jag vill ha många svar och kommentarer. De senaste dagarna har jag knappt fått någon och om jag ska lita på min statistik borde jag ha många fler, så visa er.