Dagen har minst sagt varit mycket känslosamt omväxlande. En konstig blandning mellan panik och ångest som sedan övergick i ren och skär lycka. Det började lite smått när min bildlärare hade slarvat bort boken jag använder till min bilduppgift, som förövrigt ska vara klar och inlämnad för betygsättning nästa lektion. Satt och läste en två år gammal veckorevyn hela lektionen, utan att så mycket som att dra ett enda kolstreck på min bild. Det kändes måttligt bra då jag har sisådär mer än hälften kvar.  Fram tills dess hade min paniknivå varit ganska respektabel, men en halvtimme senare hade den dragit i kraft till oanade höjder. Jag hade nämligen "glömt" mina converse på stället där vi hade haft idrott på morgonen, trodde jag. Men de fanns inte där. De fanns inte någonstans. Då kan vi snacka panik, och ångest. Panik för att jag hade "tappat bort" mina converse och ångest för att det var det andra av värde jag tappat bort inom loppet utav fem dagar. Det slutade med att jag skippade min nästkommande lektion och efter att ha hittat min idrottslärare gick hem för att se efter ifall jag mot förmodan glömt dem hemma.
Och efter att ha hållt tummarna det hårdaste jag kunde medan jag halvsprang den sjuminuter långa väg hem till läghenheten kunde jag inte bli lyckligare än vad jag blev av att se vad som stod på skohyllan. Det kändes nästan som en dröm att se dem, mina alldeles egna converse. Ja, jag blev rent ut sagt lycklig. Till och med såpass att min kvarsittning jag drog på mig i och med min virrighet inte rörde mig i ryggen! 

lycklig: (gammal, och ful bild dock)
  

Nu har jag precis varit på Myrornas och sett till så att inga kap går förlorade. Som tur var var det knappt någonting av intresse. Jag måste nämligen spara varje slant jag får över nu, så att jag kan köpa alla skor och kläder jag suktar efter. Jag köpte en jättesöt blus/t-shirt och tummade på ett par tuffa skor. Ni får lita på mig när jag säger att de var tuffa, för om jag säger att det var låga skor i skinnimitation med kilklack och snörning där bak låter det inte så tufft. 

Puss!