Januarimörker
Det var fina ord mot fuktig mossa, mot grå verklighet som bara fanns.
Jag erhöll erfarenheter & lyckades lära mig att ridån bara är en dov illusion.
Som smutsgrått vatten ramlade jag förbi det perfekta, och kände mig värdelös.
Med självförtroende vilande på botten lade jag märke till allt som var och inte var.
Jag var fången i mitt eget tvinnande och klarade inte av att avsluta det jag påbörjat.
Det var att uppleva ett år i en månad, lika dramatiskt och elyseiskt som allt annat.
Vännerna jag hade föredrog de andra framför mig och jag lyckades inte dölja besvikelsen.
Trevande lät jag mig förföras i ett liv där jag inte kände mig hemma.
Tog vara på allt och samlade det i ett avsett hjärnrum, där tankarna tillhörde mig.
Prestationsångesten skrattade och pekade ut mig till förlorare om och om igen.
Vetskapen om en tillvaro framför alla andra skrämde mig och jag vågade inte titta ner i rädsla om att tappa balansen.
Jag ville ha någon att dela allt med, någon som förstod och inte bara sa att allt skulle blir bra ..
Det var ord mot ord och jag vet inte om det var en bra månad.
Avtryck
Tittade på film, pay it forward, och var allmänt loj.
För övrigt den första film jag gråtit till. Jag har minsann bestämt mig för att upprätthålla Trevors projekt, - "skicka vidare".
Göra massa goda, storsinta gärningar bara för att se om världen blir bättre. (:
Jag har även hunnit med att slöredigera en av bilderna jag begynnade min kväll åt att ta på mig själv igår, tyvärr får ni inte skratta åt den för nöjet är knappast på min sida ..
(Med andra ord, jag blir inte bra på kort.)
Orkade, som en del kanske märkte, inte med att skriva något inlägg igår. Ni får överse det, jag var nämligen hur trött som helst hela dagen och riskerade att falla i sömn så fort jag tillät mig själv att sitta still ..
Tänkte jag skulle ropa på min kära mamma nu, så att vi kan titta på en resa till London åt mig.
Ha det bra alla.
PUSS
De som försvann
Förintelsens minnesdag igår.
Läste om ett par, Judith & Abraham, som mot all förmodan överlevde Auschwitz och dessutom lyckades finna varandra igen, för att börja om på nytt. Nu bor de i Malmö, har barn och barnbarn och åker runt på skolor för att vidarebefodra sina hemska upplevelser för den yngre generationen.
Sådant visar på äkta tro, hopp & kärlek.
Fortsatte på samma tema idag på livskunskapen, en scen ur Schindlers list visades för klassen.
Det var avlägsna skratt och miljoner känslor, en koncentrerad tystnad full av medkänsla.
*Springande barn lastades på lastbilar, gladeligen ovetande om att de snart skulle gasas ihjäl. Medan mammorna skrek och förbarmade sig över denna grymhet som bodde i nazisternas hjärtan.
*Vagnar på rad i gassande sol, slakande armar i konkurrans om utrymme i de enda fönstren.
Hemskt. Ca. 6 miljoner judar föll under nazisterna, endast för att de trodde på det de gjorde.
Små oskyldiga barn pekades ut som fiender och behandlades som smuts, likt alla dessa kvinnor och män.
Kan väl inte säga att jag längtar till nians utlovade lektioner om det här, men en viss dragning känner jag ..
PUSS
Alla mot Alla
Ibland Rätt ofta har även jag mina mindre lyckliga dagar.
(Mikaelahs citat. Men det är såpass bra att det är synd att inte bruka det.)
Idag var en sådan, mindre lycklig dag.
Kämpat mot allt, och alla. Både utifrån och inifrån.
Skolan. Tänker inte säga mer på den fronten, mer än att jag fanns där och gjorde vad jag skulle.
Varken mer eller mindre.
Med fin akustisk musik brast det nästan. Satt vid ett matbord med ögon som hotade att avslöja mig, i ett kök bland fem glada (snygga.) människor som inte behövde veta vilken konkurrans jag kände för stunden.
Det sista jag ville var att framstå som en total mes.
Det här blir inget bra inlägg. En känsla av att jag sviker er nu, redan på fjärde inlägget ..
Illa, men det får ni stå ut med. Förlåt.
PUSS
Döda dagar
Började lite smått med försening på morgonen.
Kom insmygande när de andra redan hade osynliga ångestpärlor i pannan.
Blickarna nervässade i bänkarna och pennorna skred, det gick inte att ta miste om tävlandet som pågick bakom vår lärares förståelse. Alla vill bli först klar. Det var matteprov.
Jag hasplade ur mig en sista-minuten ursäkt och skyndade mig till en plats de avsett för mig.
Dagen förflöt, som alla dagar gör.
Skämde ut mig i korridoren och rodnaden steg för var ord som sades.
Jag ville bara därifrån.
Kände mig förbisedd från vänner och humöret sjönk efter varje lektion.
Trots det kan jag inte påstå att det var en särskilt dålig dag.
Matteprovet gick relativt bra, geo-arbetet var okej (...) när jag lämnade in det, & formuleringarna på svenska-provet var även de okej.
Efter skolan hamnade jag framför tv:n. MTV - MADE.
En fullkomlig tönt planerade att bli "Skolans Kung" och ville ha hjälp med det.
Brandin hette han och hans liv bestod endast i att skrämma de andra elever med konstiga, överrumplande ljud, dragande på en resväska som figurerade som hans skolväska, samt en garderob full med sorterade filmer.
Detta var hans liv kort och gott, och då förstår ni kanske att det inte gick så bra för honom på hans tre första dejter han var tvungen att göra.
Det klockrenaste måste ändå ha varit när han dejtade sin bästa (enda?) tjejkompis och frågade henne om hon ville ha en "djupgående massage", detta under tiden de tittade på motorsågsmassakern 4.
Sedan bar det av till en kass träning.
Jag var sämst, oengagerad, loj och allt annat ocharmigt man kan vara.
Tappade diskar hej vilt och fick inte ihop det när jag skulle deffa och hålla koll på disken samtidigt ..
Nu planerar jag dessvärre att gå och lägga mig, klockan är 22.14 och jag hade bestämt mig för att jag skulle vara utvilad imorgon.
Komma upp när klockan ringer och inte gå i ett töcken hela dagen, vilket redan är sabbat. (:
PUSS
Verkligheten
Suttit på en pilatesboll framför geografin hela dagen, bortsett från när jag tappade vita, frysta fiskar på köksbänken och fick panik. Mina ben är alltså dubbelt så stora nu efter allt sittande.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, om jag inte får mvg på geo-arbetet kremerar jag - helt seriöst.
Suttit med det hela veckan & imorgon är det deadline.
Jag måste nog sakta ned på tempot en aning. Satsar på tio mvg detta läsår, något jag aldrig kommer att uppnå ..
Lovisa-kväll igår. Magiskt.
Var ute & gick i ca 2 h och pratade om allt och lite till.
Eftersom jag inte laddat ned morgan pålsson tittade vi på centralskolan med filippa bark när vi kom in.
Jag skrattade mest, som alltid.
Ska nog plugga lite till, även fast mamma är på god väg att bränna alla mina skolböcker eller något i den stilen.
Hon tycker nämligen att jag ska skaffa mig ett liv(?), som inte består i att plugga ihjäl mig.
Jag kan hålla med henne till viss mån, men ärligt talat är jag inte i närheten av något sådant storartat.
Vid åtta sedan är det tv:n som gäller. Ett program i veckan är faktiskt okej att följa.
Ska med stora ögon följa I survived a japanese gameshow och förlora mig i drömmar om att det är jag som är med och tävlar.
Dreamworld
Jag blev så ledsen imorse när jag förstod att det jag just upplevt bara var en enkel dröm.
När telefonsignalen genomljöd, bara för att tala om att vi reser en vecka tidigare än förväntat.
Hela morgonen har jag befunnit mig i en konstig blandning av förargelse och hopplöshet, i förtvivlan vägrat släppa ögonblicket av försoning och då förståelsen var ett faktum.
Om det vore sanning skulle jag ha varit den lyckligaste flickan på jorden,
men sådant händer väl inte mig.
(På schemat idag står,
*gratulation av systers & erics en månad gamla förlovning,
*lagning av middag,
*städning av garderob & rum,
*samt skrivande av reflektioner,
för de som är intresserade.)
(Vidare tror jag att jag också vill hinna med att plugga lite matte & en tur in i duschen.)
